Kristallglas

Det nya året är här.

Någon snö är inte här.

Jag har inte arbetat så hårt på att få till någon snö heller. Det är sanningen. Jag har legat lågt och tyckt att det är bra som det är.

För inte vill ni väl gå och ramla och bryta era ben?

Nej.

Kunde väl tro det. Därför har jag låtit den mesta snön ramla ner i form av vatten. Att det sedan blivit en glashinna överallt kan ni inte anklaga mig för. Det är Kung Bore som spelar er ett spratt. Han är en buse. Det har jag väl talat om tidigare. Annars så vet ni det nu. Buse, var ordet. Man kan inte lita på honom. Han gör precis som han vill.

Vissa år vill han inget och andra år är han alldeles för generös. Snö till midsommar är väl att ta i. Men det har hänt. Snö i september har också hänt. Och då menar jag inte i norrnorra delarna av vårt land. För där busar han runt tidigt och sent. Där hinner de ju inte ställa undan sparken ens för så snart återkommer han.

Dock. Det glas Kung Bore ändå framställt åt er människor är vackert. Som kristall. Genomsynligt. Inte sådan där grumlig is som han många gånger ställer till med. Denna gång har han varit riktigt konstnärlig i sin framfart. Kanske vill han fjäska in sig hos mig, Snöprinsessan. Därför är det kristallglas som ligger på gator, vägar och torg. Allt för att behaga mig.

Jag älskar ju glas. Ju finare och skörare desto bättre. Glaset ska vara tunt och skört, men starkt och klingande. Ha ett djup som sällan skådats på glas. Kristallglas. Kristall. Gärna med små fragment i som glittrar och glimmar och ger fantasin vingar. Bubblor... bitvis frostat... åh, jag smälter då.

Glasskon har jag tappat... liksom hon i sagan. Synd det. Har någon hittat den?

© Snöprinsessan

Facit

Enklaste sättet att få ekvationen att gå ihop i fallet med hur man ska kunna ändra på en annan person är att göra som man finner är rätt för en själv.

Det är vad jag hela tiden kommer fram till. Inte att ändra på den andra och inte att ändra på mig. För varför ska jag backa? När den andra också lika gärna kan backa denna gång.

Nu är det min tur att köra framåt. Det känns rätt för mig. Jag har ju i många långeliga tider backat. Men nu får det vara slut på det. Jag är så jädra trött på att vara den som ska ändra mig och även få höra att man bara kan ändra på sig själv.

Jag är inte betjänt av att ändra mig mer. Jag ska i stället ändra tillbaks mig som jag är. Till originalet. För alla har vi våra originalversioner av oss långt inombords.

Ni alla som fått ändra er och backa genom livet. Ta tillbaks era liv och gör det ni känner är rätt!

© Snöprinsessan

Påverkbara ekvationer

Hur kan man påverka en annan människa att ändra ståndpunkt?

Det är många gånger svårt.

Enklare är att ändra på sig själv och sina tankar. Och det sägs ju att man inte kan ändra på andra hur gärna man än vill. Att man bara kan ändra på sig själv.

Innebär det då att jag ska böja mig för den som gastar högst och vill ha sin vilja fram? Det vill jag inte!

För varför kan inte den andra människan också inse att det inte går att ändra på mig och att h*n bör ändra på sig själv i stället.

Jag får inte den ekvationen att gå ihop.

© Snöprinsessan

Nyårsdagen

Första dagen på det nya året.

Nytt år och nya förväntningar. Hur ska nu det nya året bli? Vad kan jag fylla det med? Hur fullt ska jag se till att det blir? Vet jag var gränsen går så det inte blir för fullt?

Hemska tanke, tänk om det inte blir mer än ett nytt år. Inga nya insikter och inga nya tankar. Inget nytt att lägga till min erfarenhet. Då krymper jag till inget.

Jag vill växa och utvecklas. Växa mig allt större. Inte kroppsligen. Själsligen. Växa i mig själv. I mitt inre.

Jag förväntar mig mycket växande år 2007.

© Snöprinsessan

Nyårsafton

En nyårsafton till har passerat livet.

Undrar hur många fler nyårsaftnar jag får uppleva. Hoppas på många. Men man vet ju aldrig här i livet hur livet hampar sig. Vissa får leva länge och andra inte länge. Jag hoppas själv på den långa varianten. Vill ju hinna så mycket som bara möjligt. Och har mycket kvar att lära och uppleva.

Blir bestört över de som inte vill leva och uppleva. De som känner sig trötta och nöjda på liv. Hur kan man bli sådan? Jag kan inte förstå det.

Hur kan man vara nöjd med sitt liv mitt i livet? Det går över mitt förstånd. Detta trots att jag inte är dåligt utrustad med förstånd. Det är nog så att detta med att inte vilja något mer i sitt liv inte går att fatta för den som vill massor mer med sitt liv och i livet.

Hur mycket jag än tänker på det så känns det fel att inte vilja ha mer liv.

© Snöprinsessan