Decembermorgonmörker

I kolsvärta kliver jag upp ur sängen tidigt på morgonen.
Kolsvärta ser jag utanför sovrumsfönstret. Alltså inget mer än svart.

Min hallampa lyser milt och med tillförsikt.
Jag orienterar mig efter dess ljus. Går mot ljuset.

Vid köksfönstret är det lika kolsvart. Det är som om mörkret vore kompakt och jag kunde känna på det med handen. Det skulle i så fall kännas som en len svart sten... lite slätt och kallt men ändå skönt.

Kolsvärta utanför mitt köksfönster brukar det inte vara. Min ensamma gatlykta är sjuk och lyser inte för mig. Därav decembermorgonmörkrets kolsvärta utanför köksfönstret.

Troligen behövs andra ögon än mörkblå med guldstänk för att se genom kolsvart decembermörker tidigt en morgon.

Kanske gröna ögon. Eller gula...

© Snöprinsessan