Julens avsked

Julen kom, sågs och försvann sedan igen.

Skir och nätt stegade julen in i min boning. Lite tyst och försynt tassade Julen runt i rum efter rum. In i hjärta efter hjärta. Log en smula, och värmde hjärtat och sinnet. Strök lätt över kinden med ett milt finger. Log igen. Och fortsatte ut genom dörren för denna gång.

Det känns som om Julen tog avsked lite för snabbt i år. Ingen hade nog någon riktig ork att förverkliga den där Carl Larssonjulen. Fast jag vet ju att Carl Larsson firade sin jul och vi andra firar våra jular. Och att den jul som sagde man firade inte går att få igen. Den är förgången och försvunnen i tidens bankvalv. Varje jul är en ny jul och kommer inte igen. Men varje jul kan efterlikna den som herr Larsson firade. På så sätt kan denne Juls ättlingar leva vidare och frodas av god mat och juleting.

Snön har lyst med sin frånvaro. Tänk att snö kan lysa även om den inte finns. För det som lyser med sin frånvaro lyser ju ändå. Konstigt. Minst sagt konstigt. Hur kan det lysa som inte finns? Vem har hittat på denna osanning?

I alla fall, snön har lyst med sin frånvaro. Månen har lyst som en halv rund ost. Inte ens den har orkat att fira jul ordentligt.

Ljus och lyktor har lyst. Verkligen lyst. Fullproppade med ljus i sina magar har de givit ljus och värme i vårt hus. Juleljus och julevärme. Röda, orange, rosa, lila och turkosa har lyktorna spritt sitt ljus över hemmet. Fönsterstjärnor, elektriska adventsljusstakar och julgransbelysningen har strålat i kapp med stearinljusen. Upplysning är ett lämpligt ord i juletid.

Upplysning kan stå för så mycket olika. Både ljus och kunskap. Lika viktiga båda. För vad vore livet utan upplysning?

© Snöprinsessan