Jag hör ljud från inomhusförrådet.
Det rasslar och prasslar så smått... suckar lite. Först blev jag rädd, det måste jag erkänna. Men eftersom har jag vant mig.
Ljuden har tilltagit i styrka de senaste dagarna. Det går inte längre att bara nonchalera dem. Måste nog göra något åt detta.
Lite försynta stampningar har också börjat. Förutom suckandet och pustande. Tyckte mig här om dagen höra någon som sjöng en julsång i inomhusförrådet... men där ska inte finnas någon som kan sjunga. Jag har inte varit ut i detta förråd på ett tag... och känner inte för att gå dit heller med tanke på ljuden.
Vet...
att jag kommer att bli övertalad. Söndersnackad och bevekad. Få skavsår i öronen och blänk i ögonen. Jag bara vet det.
Känner på mig att det nu börjar vara dags också. Precis som alla år. Och att hur jag än slingrar mig kommer jag inte undan. Det barkar dithän hur jag än beter mig. Går inte att göra något åt. Det är som det är.
Julgranen pockar på att få komma in i min boning. Och jag faller för den som en fura för skogshuggarens motorsåg. För naturligtvis är det julgranen som bråkat i inneförrådet. Den inser att tomtarna och lite annat fått komma in i den goda värmen och frottera sig med oss. Så varför ska den ligga kvar i sin kartong i det kylslagna förrådet? Om den inte får komma in snarast så hotar den med att spränga kartongen och låta katten klättra runt bland sina grenar under hela julen.
Och sådant kan jag ju inte gå med på.
Det är ju som mina värsta mardrömmar... detta att katten ska klampa runt bland julgransljus och lysa med ögonen. Slår sedan sönder julgranskulorna och sittande på en gren invid stammen skrattar den åt mig och åt vad den kunde göra med min gran. För att, när den skrattat färdigt, välta hela granen över hundskocken som tittat på och elektrifiera både sig själv och hundarna.
Sen får jag fira jul utan julgran men med lysande katt och hundar. Det blir en annorlunda jul. Jag föredrar att ta in granen snart i stället för det scenario jag just sett för mina mörkblå.
© Snöprinsessan
torsdag, december 14, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar