Lip Poetry

© Snöprinsessan

November-Anders

Anders braskar - jul slaskar.

Anders slaskar - jul braskar.

Den som lever får se. Vi andra också. Och ser vi inget så har det inte blivit något väder.

Kanske någon då släpper väder... men det är definitivt inte samma sak. Det har inget som helst med julväder att göra.

Hur som helst så blir det jul i alla fall. Varje år infaller julen vare sig vi vill det eller inte. Det går inte att göra något åt.

Julen är som den är... den kommer traskande i rask takt och kastar ut en och annan lucia på vägen. Likaså kan det komma ramlande några pepparkaksgubbar eller gummor och en och annan bock. Men förskräckes inte. Det är helt normalt julbeteende.

Den 24 december väcker Julen upp tomten och jagar iväg honom med släde och renar över himlavalvet. Men lugn... snart är det över. För vem har sett tomten komma vid nyårsfesten? Och Julen är vid detta laget lite sömnig och på utgående för efter nyår kommer trettonhelgen. Efter den helgen är det bara en transportsträcka för Julen till tjugondag Knut. Och då är Julen övermogen och slutkörd och bara att stoppa undan till nästa gång.

Och har vi inte på hela den tiden fått något väder... tja, det kan jag inte göra något åt. Det kommer en jul i nästa december igen.

Ni får hoppas på den!

© Snöprinsessan

Änglabesök

En liten skyddsängel gick genom ett mörkt rum, släckte sitt strålande ljussken och hängde upp sina vingar. Gav en öm puss på din kind och satte sig bredvid dig.

Denna skyddsängel sitter bredvid dig dag och natt så ingen skall göra dig illa och att inget hemskt skall hända dig.

Dammtussarna under din säng är änglarnas tofflor.

Så ha aldrig dåligt samvete för att du inte har städat.

Okänd författare

Sista tisdagen i november

En ny dag stiger upp vid horisonten.

Där havet slutar, längst bort från mig, ser jag solen... nymornad och yrvaken, rödlätt i ansiktet.

Speglar sig i havet som ligger isfritt lojt guppande. Gör en ljusgata ända fram till mig. Rakt in genom mitt fönster. Lycklig är jag som har havet och solen så nära mig.

Några vinterkalla små avlånga moln försöker att dämpa morgonljuset från solen. Men de ska nog inte lyckas med sitt uppsåt. De är för få och för små.

Havet, en av mina alla kärlekar...

© Snöprinsessan
Andra bloggar om: snöprinsessan, ny dag, sol, hav, isfritt, lojt, vinterkalla, moln, kärlekar

Till din tjänst i novembernatten

Himlen är svart.

Månen tittar lite försiktigt ner över jordens människor där nere i mörkret. Lyser för mig och dig och alla andra...

Stjärnorna är i tjänst. Förtroendefullt blinkande till oss med sitt enda öga. Tusen och åter tusen tittar de till oss i den svarta natten. Undrar vad de ser på jorden?

Snart ska jag släcka alla ljusen i mitt hus. Ett efter ett... Natten är här och jag ska söka mig en säng med svala lakan och ett fluffigt täcke.

Funderar på vad jag ska drömma om.

Kanske om dig...

© Snöprinsessan
Andra bloggar om: snöprinsessan, natt, måne, stjärnor, lakan, täcke, säng, drömma

Jag saknar dig... ännu lite mer

Nu biter frosten igen frost, så vackert
och parkerna brinner som eld lönnarna
Och himlen över Västerbron så hemma
är gaslågeblå nu ikväll gaslågeblå, vackert...
Jag ser ut över stan längtar efter att se ut över hustaken
du är där nånstans jag vet ju det
Ensam eller kanske i en annan mans famn

Ett hår som kastar till kunde vara jag
i vimlet utanför en affär
Jag har sett det några gånger nu
men du är inte där gråter en skvätt
En doft går genom rummen mmm...
en röst i en biosalong en röst jag inte glömmer
Ett brev som aldrig kommer längtan
En radio, en sång minnen väller upp

Jag längtar inte längre efter att ha dej här ibland
men jag saknar dej verkligen saknar
Som om min själ har gått ifrån mej så sant, så sant
för att vara hos dej jag hoppas att själen är hos dig
så saknar jag dej ja, så saknar jag dig
Jag önskar att jag aldrig
hade träffat dej där ångrar mig inte
Såna som vi vet nog inte vad kärlek är nej
men jag saknar dej och jag saknar dig

Nu lyfter man båtarna ur kanalen jag ser det
Snart fryser fjärden här till is havet stillnar
Snart sjunker dom här tornen
och taken ner i ett råkallt dis blåkallt dis
Folk därute bryter upp och flyttar in men inte jag
från småstäder, skogar
från tristessens vinande vind
Vi tar oss fram så gott vi kan mmm...
mellan dröm och verklighet ibland flyter dröm och verklighet ihop
Vi blir vad vi väljer vad väljer du?
Vi blir vår ensamhet ledsamt

Jag längtar inte längre efter att ha dej här... jo, ibland

Den här kärleken hänger kvar efterhängsen
som en hemlös hänger kvar i en bar samma tanke
Stolarna på bordet, alla har gått tomt, ensamt och trist
Han sitter kvar där han sitter
som om han inget förstått kanske inte har förstått!

Som om min själ har gått ifrån mej den går och går
för att vara hos dej snart är den framme
så saknar jag dej ja!
Vid ett middagsbord bland folk plötsligt!
i en tunnelbanevagn det kniper i hjärtat
då saknar jag dej tur för dig
Som vintern saknar våren
som den kloke saknar dåren
som en salva över såren
som herden saknar fåren jaa, precis så...
saknar jag dej ja!

När jag känner doften av äpplena
på Södermalmstorg mmm, vilken doft
När jag tyngs ner av en börda
pressas av en sorg
som viskar i mitt öra viska, viska, viska...
att jag varken kan eller vill
älska igen, att min kärlek
inte räcker till den räcker till!
Att jag är död för livet
att det är över och förbi nej!
När jag inte hittar nånting
som jag finner nån glädje i
då saknar jag dej ok

Ulf Lundell & Snöprinsessan

Sweet memory

Trött sitter jag nu här. Tankarna irrar än hit och än dit.

Lyssnar på en vacker kärleksmelodi. En låt som jag inte kan vara utan just nu. Har fått den lite på hjärnan.

sweet memory... oh sweet memory... light in my eyes... I never wanna spend another day, not a single moment, from your side... sweet memory...

Stråkar, kör, piano och en man som sjunger med mansröst. Jag älskar mansröster som låter som mansröster. Inte män som låter som kvinnor när de sjunger.

Har låten på repetition... allt för att höra precis allt. Alla instrument, alla ord, alla känslor. Precis som jag alltid lyssnar på all musik som jag gillar.

Skulle kunna sitta här hela natten och bara lyssna på samma melodi. Kanske lägga till Ulf Lundells "Jag saknar dig" som är outstanding bland hans låtar.

Inside a memory...

Trött och loj på nattkanten blir musiken allt läckrare. Jag smälter... och vill lyssna hela natten lång.

Aldrig är musik så bra som på natten.

© Snöprinsessan
Andra bloggar om: snöprinsessan, sweet memory, Tindersticks, Ulf Lundell, jag saknar dig, loj, natt, musik, nattmusik

Illuminera mig!

Jag saknar dig

Nu biter frosten igen
och parkerna brinner som eld
Och himlen över Västerbron
är gaslågeblå nu ikväll
Jag ser ut över stan
du är där nånstans
Ensam eller kanske i en annan mans famn

Ett hår som kastar till
i vimlet utanför en affär
Jag har sett det några gånger nu
men du är inte där
En doft går genom rummen
en röst i en biosalong
Ett brev som aldrig kommer
En radio, en sång

Jag längtar inte längre efter att ha dej här
men jag saknar dej
Som om min själ har gått ifrån mej
för att vara hos dej
så saknar jag dej
Jag önskar att jag aldrig
hade träffat dej där
Såna som vi vet nog inte vad kärlek är
men jag saknar dej

Nu lyfter man båtarna ur kanalen
Snart fryser fjärden här till is
Snart sjunker dom här tornen
och taken ner i ett råkallt dis
Folk därute bryter upp och flyttar in
från småstäder, skogar
från tristessens vinande vind
Vi tar oss fram så gott vi kan
mellan dröm och verklighet
Vi blir vad vi väljer
Vi blir vår ensamhet

Jag längtar inte längre efter att ha dej här...

Den här kärleken hänger kvar
som en hemlös hänger kvar i en bar
Stolarna på bordet, alla har gått
Han sitter kvar där han sitter
som om han inget förstått

Som om min själ har gått ifrån mej
för att vara hos dej
så saknar jag dej
Vid ett middagsbord bland folk
i en tunnelbanevagn
då saknar jag dej
Som vintern saknar våren
som den kloke saknar dåren
som en salva över såren
som herden saknar fåren
saknar jag dej

När jag känner doften av äpplena
på Södermalmstorg
När jag tyngs ner av en börda
pressas av en sorg
som viskar i mitt öra
att jag varken kan eller vill
älska igen, att min kärlek
inte räcker till
Att jag är död för livet
att det är över och förbi
När jag inte hittar nånting
som jag finner nån glädje i
då saknar jag dej

Ulf Lundell

Novemberkärlek

Jag har många kärlekar...

den senaste föll jag också pladask för. Precis som alla de andra kärlekarna. Raklång. Handlöst. Oförberett.

Det var som en pil från Amors båge. Rakt in gick den. I mitt frusna hjärta. Från den ena sekunden till den andra så ändrades min värld en aning.

Det kändes i hela min kropp. Den där pilen visste var den tog. Jag brinner. Flammar. Som ett stort bål.

Att jag aldrig lär mig. Varje gång faller jag handlöst och oförberett raklång och kan bara konstatera att jag ligger där med brinnande hjärta och kropp. Tankarna är bortblåsta liksom vettet.

Jag är kär!

© Snöprinsessan

Novemberkännedom

Idag har det kommit till kännedom.

Jag har känslor.

Inte bara ett kallt hjärta. Det känns ljummet. Av någon anledning har hjärtat tinat en smula. Det bultar försiktigt och envist inom mig. Pockar på uppmärksamhet där i det dunkla. Små livstecken.

Allt bara på grund av en låt.

Tankar och känslor rasar över mig. Jag som var så tom och frusen. Känslor som jag inte vetat om att jag har. Som jag glömt bort. Totalt glömt. Känner mig som ett barn på nytt. Redo att upptäcka känslor och tankar... ja, hela världen. Hela universum.

Känner för att ta alla i famn. Läpparna ler lite försiktigt. Ögonen glänser lite försynt. Kroppen smakar på känslorna och förvånas. Armarna blir mjuka... kramsugna. Benen dansar lite för sig själva. Hjärtat spritter ystert.

Ljuvliga fenomen.

Jag tror att jag lever. Att jag faktiskt är levande. Jag som haft ett förfruset hjärta och en bedövad själ.

Jag lever!

Men vem ska jag dela den ljuvliga känslan med?

© Snöprinsessan

Frusen hemlighet

Vad som finns i snön kommer inte att förbli en hemlighet.

Jag bidar min tid. En dag kommer snön till oss alla. Den vita mjuka snön... den som så många förbannar. Gör inte det. I snön finns många hemligheter förborgade för den som orkar se dem.

Den dag det allra vackraste snöfallet infinner sig... ja, då infinner jag mig också. Rakt framför dig kommer jag att stå i min vita fotsida klänning. Håret är utslaget över ryggen och fullt med glesa snöflingor. En krans av julrosor har jag också i mitt hår.

Mina fotspår är knappt synliga i snön. Men ändå kan du se dem om du anstränger dig. Ögonen lyser som alla de ljuslyktor som tänds i skymningen. Mina blå ögon. Du kan inte missa mig när jag står där.

Min parfym är doften av snö. För snö doftar. I vinterns snöfall får du en föraning om min doft. Ganska ljuv. Liksom du kommer att tycka om mig när jag står där.

När det snöar stilla kommer jag...

© Snöprinsessan

Blå känslor...

Tindersticks: Sweet memory...

ger mig känslor. Goda känslor, lite blå men goda. En längtan. Tankar.

Känslan av dina armar runt mig. Innesluten. Omsluten. Omhuldad. Omtanke. Tanke...

Jag kan höra din röst. Din dialekt. Mysryser. Saknar.

Känner fortfarande hur du går bredvid mig och att du tänker på mig. Jag vet. Kommer alltid att veta. Två själar som rörde vid varandra. Själsfrände. Soulmate.

Samma tankar. Samtidigt. Som tankeläsning.

Ofta finns tankarna där i den blå skymningen.

© Snöprinsessan

Vargamörker

Jag har sett vargens tänder.

De blänker till lite då och då i mörkret. Än här och än där kan jag se dem glänsa som vore de självlysande.

Hör också deras tassande steg. Sakta... smygande... ibland snabba. Känner den fräna doften av dem. Vilddjur.

Men jag är inte rädd där jag går. Jag vet att jag alltid har minst två stycken med mig i mörkret... som bevakar varje steg jag tar. Oavsett var jag går. Jag hör deras flåsande... ser tänderna blänka till. Ett öga som lyser mot mig...

två ögon som tittar på mig.

Fyra ögon möter mina två. Åtta tassar rör sig över marken strax bredvid mig i mörkret. Två svansar. Fyra öron hör precis var jag befinner mig. Inte ett steg kan jag ta utan att de hör mig. Inte ett andetag. Inte en muskelrörelse. Två nosar känner doften av mig där jag går. Känner doften av människa.

Doftar jag gott, som mat?
Eller doftar jag bara en människa som ska bevakas och kontrolleras?

© Snöprinsessan
Andra bloggar om: snöprinsessan, varg, mörker, tänder, öron, tassar, ben, svansar, mat

Att uppfinna sig själv

Jag är på gång att uppfinna mig själv.

För den jag var finns inte längre. Det gamla jaget har försvunnit och kan inte påträffas någonstans. Skönt tycker jag. Ibland kan jag sakna det gamla jaget... men inser att det inte är nyttigt.

Det var inte hållbart att ha kvar mitt gamla jag. Det var inte kompatibelt med det nya jaget som jag genom idogt letande vaskat fram. Ingen gammal del passade till det nya. Det skavde och smärtade i huden, kroppen och själen då jag provade att passa in en gammal bit i det nya. Så...

Mitt nya jag har anlänt.

Jag har själv hittat de bitar som nu finns lite här och var. Mest inombords. För där fanns den nya Snöprinsessan. Och ju mer jag letar desto fler bitar hittar jag sakta men säkert. Vissa bitar är bara skärvor men med mjuk och säker hand lagar jag dem så att det knappast syns att det från början varit skärvor.

Bit för bit bygger jag upp mig... uppfinner mig själv.

© Snöprinsessan
Andra bloggar om: snöprinsessan, vinterprinsessan, själ, uppfinner, bitar, skärvor, jag,

Mörkertrötthet

Jag känner en stor trötthet... matthet.

Egentligen ganska skönt just i denna lilla stund.

Vill sova... men ändå inte.
Vill gosa in mig... men ändå inte.
Vill vara nära... men ändå inte.
Vill vara i fred... men ändå inte.

Kan någon bli klok på mig?

Jag vill något annat. Men vad?
Jag vill en känsla. En djup och varaktig härlig känsla. En känsla av att bottna i mig själv, i ett liv, i ett känsloliv... i en hemtrakt. Ett lugn.

Ett lugn... precis som i ett gammalt hus som vet sin plats och sin historia. Precis den känslan. Åh, vad jag saknar den känslan.

Känner mig rotlös och historielös.... utan livlina seglar jag runt i universum. Ingen ser mig och ingen hör mig där jag ropar. Jag vill sitta vid den tända brasan i ett gammalt hus och känna mig som mig själv. Vara mig själv. Tänka för mig själv och tala för mig själv. Göra saker för mig själv. Ägna mig åt mig själv.

Ägna mig åt mig själv och bara vara. Hitta tryggheten och säkerheten, hitta mitt inre jag och mitt rätta jag. Leta mig fram till mig själv.

Utomhus får gärna snön falla... men inomhus är den varma tröjan på, de goa tofflorna likaså och brasorna brinner i öppna spisen och kakelugnarna... liksom alla stearinljusen. Fårfällarna ligger på golvet tillsammans med golvkuddarna. Katten ska smyger runt och spinner, hundarna ligger och mumlar och drömmer om sommar och spring i benen. Amaryllisar i vitt blommar i mina stora gammaldags fönster. I varje fönster lyser en stjärna för att leda den som kommit vilse. Glöggen värmer mitt inre och ger angenäm eftersmak i munnen. Som en mystisk ljudslinga flyter ljuden av Sigur Rós musik i luften.

Där finner jag mig själv...

© Snöprinsessan

The march of the penguins - Glósóli

Lyssna och titta på de små pingvinerna på snön och isen.

Härligt drömmande musik som passar en snöprinsessa utmärkt. Fullt med snö och is och de allra vackraste pingviner i sina fina frackar.

© Snöprinsessan

Vinterbrud

Du är jänta, jag är karl,
du är jänta, jag är karl
Snart så blir vi kärlekspar,
snart så blir vi kärlekspar.

I snö och frost och is
I snö, frost och is

Till prästen går vi hand i hand,
prästen går vi hand i hand
Och knyter livets kärleksband,
knyter livets kärleksband

I snö och frost och is
I snö, frost och is

Så blir du Snöprinsessa min,
blir du Snöprinsessa min
Jag kysser dej på rosenkind,
kysser dej på rosenkind

I snö och frost och is
I snö, frost och is

Så far vi genom storm och vind,
far vi genom storm och vind
Jag gömmer dej i pälsen min,
gömmer dej i pälsen min

I snö och frost och is
I snö, frost och is
I snö och frost och is
I snö, frost och is

Vi sätter bo i Vinterland,
sätter bo i Vinterland
Och lever bara för varann,
lever bara för varann

I snö och frost och is
I snö, frost och is
I snö och frost och is
I snö, frost och is

Och som den trygge vinterkung,
som den trygge vinterkung
Så värmer jag ditt vita hull,
värmer jag ditt vita hull
Och vinter kommer, vinter går,
vinter kommer, vinter går
Men kärleksbanden skall bestå,
kärleksbanden skall bestå

I snö och frost och is
I snö, frost och is
I snö och frost och is
I snö, frost och is
I snö och frost och is
I snö, frost och is
I snö och frost och is
I snö, frost och is

Text/Musik: Hans Rotmo
Svensk text: Björn Afzelius/Hans Rotmo

Bara en liten stund

En liten stund.

Bara en liten stund ska jag sitta här vid vattnet.
Se ut över den lugna sjön. Den blånande horisonten. Andas in det blå och det lugna. Känna doften av sjövatten och naturen.

Bara en liten stund ska jag sitta på den här stenen vid vattnet.
Känna att jag lever och andas. Att mitt hjärta dunkar på insidan av bröstet. Känna att jag kan andas lugnt och stilla. Bara vara jag.

Bara en liten stund ska jag sitta här i tystnaden. Tystnaden som bara avbryts av sjöfåglars ensliga skri då det går mot natt. Jag ska vila mina öron. Vila min kropp. Vila min själ.

Bara en liten stund till vill jag sitta här. Låt isen vänta på mig och inte tvärtom. Låt mig bli blöt om fötterna om jag går ut på vattenytan. Låt mig höra vattnet skvalpa mot stranden.

Bara en liten stund till. Sedan kan isen lägga sig.

Bara en liten stund.

© Snöprinsessan

Som en fyr i mörkret

Som en fyr ska jag lysa i mörkret.
Lysa upp din väg och ge dig ledljus.
Låta dina fötter få jämn mark att gå på och så att du hittar hem på ett säkert sätt.

Jag lyser för dem som behöver mig. För känd och okänd. För stor och liten.

Följ mitt ljus och du är säker. Det är det enda du är säker på.

Gå mot ljuset, där finns jag. Din guide i mörkret. Din vän på vägen. Alltid att lita på. Gå mot ljuset. Där sitter jag.

Som en fyr ska jag lysa upp din väg. Göra mörkret ljust och vänligt. Följa dig en bit på vägen. Din ledsagare.

Tvivla inte. Vänd dig om och du ska se mig. Jag finns där.

Du går säker där du går.

© Snöprinsessan
Andra bloggar om: snöprinsessan, fyr, mörker, ljus, ledsagare, guide, vän, säker

Fairy

Sister Fairy...

hur är det med dig? Jag har inte sett dig på ett tag.

Dina fina gröna vingars surr har lyst med sin frånvaro. De gröna ögonen har tittat på annat världsligt. Dina tankar gör små skutt än hit och än dit, det kan jag märka.

Hoppas du inte har stukat någon av dina fina gröna vingar. Och inte dina små väna fötter i de höga tunna sirliga klackskorna. Och att inte den fina vita klänningen gått sönder. Att rosetten i håret sitter som den ska.

Jag såg dig flyga förbi en dag för länge sedan. Vingarna skimrade vackert i en förlupen solstråle, enkom förlupen för din skull. Du blev för en stund som genomskinligt förgylld av solstrålen. Och vips, var du borta.

Jag fasar för att du kan ha hamnat i julspindelns stressnät och fastnat där. Jag har bett till älvornas beskyddare att du ska få hjälp att trassla dig loss i så fall. Älvor skall inte sitta fast i nät, inte ens i fisknät. Där ska bara sjöjungfrur sitta och blinka med ögonen till fiskarsonen som drar upp nätet.

Ge dig inte ut i häftiga regn... eller snöfall. Våta vingar är så sköra och svåra att flyga med. Akta även dina vingar för elden nu i advents- och juletid. Tunna vackra älvvingar är inget att leka med vid tända ljus.

Så Fairy... flyg försiktigt. Sved inte dina vackra vingar. Jag har ännu inte lärt mig hur man hittar nya vingar till älvor. Men strö ut frostflingor kan jag...

Strör lite frostglitter i ditt hår och över klänningen. Det är min hälsning som du kan se precis när du vill.

Mitt magiska frostglitter...

alltid där för dem med de rätta ögonen.

© Snöprinsessan
Andra bloggar om: snöprinsessan, fairy, älva, vingar, frost, ljus, frost, glitter

Adventslängtan

Det går mot advent.

Sköna advent med sina tända ljus. Doft av stearin, bullbak och julblommor. Blåa skymningar. Stjärnor och adventsljusstakar i vart fönster. Förväntan.

Julestök och julestress. Julklappar och julstädning.

Jag gillar kyrkor i adventstid. Gärna ska det vara gammaldags med häst och släde för att färdas till kyrkan som ska ligga i vit gnistrande snö. Bjällerklang. Pälsar i släden. Runt kyrkan ska det brinna ljus och lyktor. Blå skymning naturligtvis. Det hör till.

Till detta hör också det stora gamla sekelskifteshuset som jag drömmer om. Möblerat med båda gammalt och nytt, men inte överlastat med möbler och prydnader. Rent och stilfullt och med ytor ska det vara. Allt för att få till ett lugn. I de stora fönstren ska stjärnor lysa. Stilla julmusik ska gå som små ljudslingor genom huset. Det ska dofta glögg och gran. Eld i öppna spisar och kakelugnar. Där ska jag leva mitt liv i lugn och ro. Aldrig mer stressa och rusa.

Adventslängtan.
Julelängtan.
Sekelskifteshuslängtan.
Braslängtan.

Åh, vad jag längtar...

© Snöprinsessan
Andra bloggar om: snöprinsessan, advent, jul, kyrka, häst, släde, sekelskifteshus, brasa, kamin, kakelugn, glögg, gran, längtan

Förvintervisp

Molnen ligger tunga över vår lilla stad. Ingen har ens tänkt tanken på att skingra dem.

Tänk...

tänk om det ginge att ta världens längsta stege
klättra upp för den
med elvispen med sig i världens längsta elsladd
och stående uppe vid molnen
vispa runt dem så att de upplöstes och försvann
allt för att förgylla världen med lite solsken i novembers slut
göra lite guldkant på tillvaron...

Tänk.

© Snöprinsessan
Andra bloggar om: snöprinsessan, stege, elvisp, moln, stad, solsken, guldkant

Novembers Törnrosa

Novembers Törnrosa... det är jag det. Sanna mina ord.

I det gråväder som är blir jag så trött. Sover som jag aldrig förr gjort. Sover på mage, sover på sida, på andra sidan och även på rygg. Helt bortkopplad från omvärlden sover jag och är i min egen sömnvärld.

Bakom den i november avlövade häcken finns jag. Under det tjocka duntäcket som omfamnar min kropp. På den svala kudden vilar mitt huvud med håret utspritt i långa mörka lockar. Sovande och väntande på den vackra prinsen med de mjuka läpparna. Han som med världens godaste kyss ska väcka mig. Ömt och passionerat ska han kyssa mina läppar så att jag får vakna med ett leende och glada ögon.

Efter den kyssen ska jag ta under övervägande att vakna upp. Och skulle jag somna om så får han väl kyssa mig fler gånger.

För inte ska väl den överjordiskt vackre prinsen ge upp så lätt?

© Snöprinsessan
Andra bloggar om: snöprinessan, kyss, prins, törnrosa, passionerad, häck, sova, november

Novemberdismusik

Lustigt hur viss musik kan ändra sinnelaget i en hast...

Det bompar och boppar och jazzar och sjunger och trumpetar och låter lite som fyrtiotal, som jag som inte levde då känner fyrtiotalet.

Jag ler och dansar sittande vid datorn. Gnolar och trallar. Att det är ytterst grått och disigt ute gör inget. Att det regnar gör heller inget. Jag dansar vidare med samma låt på repetition.

Benet stampar takten mot golvet. Till och med själen gnolar och trallar. Och till det kommer den ljuvliga blå färgen på bilden här. Den gör också själen och mig ytterst glada. För vi är så blå som den färgen. Inte politiskt. Jag talar inte om politik. Det gör ingen glad.

Jag talar om mig och bara mig. Här är det jag som bestämmer. Och det oavsett politiskt styre. Så nu dansar vi vidare, min själ och jag. Tralalalala... jazzar och sjunger glatt...

ler och dansar...

Koop - Come to me

© Snöprinsessan

Frostdämpat

Dagen har vaknat. De dagliga ljuden startar upp igen.

Trafiken brusar, lite dämpat av frosten, men fullt hörbart ändå. Havet ligger nästan blankt. Trädgrenarna rör sig mycket försiktigt och morgonlojt. De enstaka molnen däremot har bråttom. Kanske har de något uppdrag längre bort.

Jag kan se människor gå och cykla mot sina arbeten. En del tar bilarna, frostiga och kalla, i stället för att röra på sig. Barnen tar sig skuttande och hojtande till skolorna. En och annan hund går sin morgonrond med nosen i backen och yrvaken snubblande människa i kopplets slut.

Skogen står lockande och jag funderar på en skogstur. För än är det hösten som regerar i skogen. Ingen is och ingen halka finns där. Kanske kan jag få se vem som bor under storstenen på bilden. Sist jag var där var ingen hemma.

© Snöprinsessan

Novembermorgon

Sol i ögonen från solen som just stiger upp över bergskanten vid havet och kikar yrvaket på mig.
Ett par minusgrader och frost ute. Vackert.
Fruktgröt och mjölkkaffe i magen.
Morgontidning i huvudet. Inget speciellt har hänt i min omgivning.

En helt ny dag.
Vad ska den föra med sig?
Kommer det att hända något kul idag?

Tänk att lära sig att varje ny dag är en ny möjlighet. Att jag kan fylla dagen med vad jag vill. Men tanken smiter undan och gömmer sig. Så blir dagen lika trist som vanligt. Hur ska jag förankra tanken längst fram i tankeförrådet?

Tänk att inse att varje ny dag är en möjlighet. Att jag har förmågan att göra och ställa nästan som jag vill med min tid. Att det är jag som bestämmer. Jag är herre på täppan trots att jag är kvinna. Jag kan vara herre ändå... det bjuder jag på.

Varje dag är en ny möjlighet. Nu ska jag minnas det.

Varje dag är en ny möjliget där den kommer alldeles färsk, fräsch och krispig till mig. För varje morgon när jag öppnar mina blå är det en dag som inte varit förut. Alla gamla dagar försvinner eftersom... i det tomma intet. De kommer aldrig tillbaks.

Aldrig någonsin.

Lite ledsamt när jag tänker på alla gamla roliga och bra dagar... men också spännande när jag inser att dagen kan ge mig vad som helst. Att jag kan styra den i mesta mån.

© Snöprinsessan

Som snö som smälter

Snöprinsessan spanar som sjutton
sniffar snö som seglar snabbt
skuttar som småbarn
stampar snön
skorna samlar snön
snön smälter snart så skinnet svider svårt
ssssschooooo
snyter sin snok som sipprar
snorar sanslöst
stora sänglakan som snorduk
stampa snön
surt snorigt sjukt
säger Snöprinsessan

© Snöprinsessan

Inget svar

Axlarna hängde som grenarna på en ledsen gran.
Huvudet såg bara marken.
Innanför ögonen brände heta tårar...
tårar likt de frusna regndropparna på björkens kvistar.
Fötterna sparkade på markens stenar...
stampade i ilska på den oskyldiga marken.
Själen grät... men på utsidan syntes inget.
Precis som vanligt.

Till trollens land förde fötterna mig.
Upp till berget.
Fram till den mossiga gamla tallen.
Vad säger du tall?
Har du några svar?
Tänker du bara tiga du med?

Inget svar fick jag med mig.
Tallen visste inget.

© Snöprinsessan

November deppar

November deppar.
Säger hårda ord och muttrar ilsket.
Fräser och snäser och avfärdar.
Oförskämd och sur.
Grinig och jävlig.

Jag blir ledsen.
Men det gör ingen effekt.
För vad har jag att vara ledsen för?
Jag ska ju tåla vad som helst.

November deppar.
Drar sig undan.
Vill inte göra sig hörd.
Mer än med sina hårda ord.
Skäller och morrar och visar tänderna.

Jag kan inte tolerera det.
Säger min mening.
Ryck på axlarna och skiter väl i det...
är det svar som ges.

November deppar.
Allt är svartare än svart.
Dunklare än dunkelt.
Mörkare än mörkt.
Svårare än svårt.
Uppgivet.

Men så är det inte.
Förklarar jag.
Vända bort blicken och inget säga.
Svar kan jag få i stjärnorna... eller i månen.
De är mer talföra.

November deppar.

© Snöprinsessan

Novemberdrömmar

Drömmer om sommaren.

Drömmer...

sitter lutad mot den gamla björkens stam. Tittar upp i dess krona. Ser alla de gröna bladen. De darrar lätt i den ljumma vinden som sakta drar förbi oss två. Min vän, den gamla kraftiga björken.

Det späda gräset är fräscht grönt. Där växer också gullvivor. Små spröda gullvivor. Rosenbusken har ännu inte mer än små, små knoppar som senare ska bli de vackraste rosor.

Jag tittar lite åt vänster och ser det lilla, lilla huset i backen vid vägen upp mot det rätta huset. Det lilla hus där jag sagt att tomten bor. Lite brunrött och slitet, men oerhört vackert.

Tittar mot det stora gamla huset. Gårdens rätta hus. Huset som gått i generationer. Undrar hur många som finns där än idag... fast vi inte ser dem. Hör hur de djur som för många år sedan fanns i ladugården råmar, bräker, gnäggar och grymtar. Ladugården där nu bara svalorna bor, liksom gårdstomten. Ser uthusen och det lilla gårdshuset.

Den ljumma vinden smeker min kind. Ger mitt hår en liten puff så att det rör sig sakta. Jag känner doften av någon blomma... lite kryddigt och oerhört väldoftande.

Fortsätter min ögontur runt min omgivning. Ser horisonten så rak och långt borta. Innan horisonten är den vackra avlånga sjön. Skogen mörk och trädrik finns bakom min rygg. Likaså den vandrande björnen. Rävhonan är ute och letar mat till sina barn. Jag kan se henne smyga runt en bit bort.

Blundar och tänker på inget. Känner hur skönt det är att sitta där lutad mot björkens stam. Den håller på något sätt om min rygg. Ger omtanke och vänlighet. Solen värmer skönt och ger mig snabbt lätt brun ton. Lövsångaren har precis kommit och sjunger för mig. Min kära lövsångare som jag minns från barndomen. Den är en lyckobringare. Men det är det inte många som vet. Känner den svaga doften av vårblommorna. Slappnar av.

Vinden smyger försiktigt på tå runt mig där jag sitter och njuter. Smeker mig försiktigt över kinden. Solen hjälper till med att ge mig värme...

Här och nu finns bara jag, den varma solen och den smeksamma vinden...

Allt annat är glömt och borta.

© Snöprinsessan

Novemberdimma

Dimman gör världen luddig och suddig. Som inbäddad i bomull. Eller som om någon hällt ut minimjölk över orten.

Inget har normala skarpa konturer längre. I skymningen ser det ut som i en skräckfilm. Världen blir overklig och underlig. Till och med ljuden förändras.

Dagarna är grå och dystra. Det är som att gå runt i skymning hela dagen. Det blir inte ljust alls dessa dimmiga dagar.

Världen blir på något sätt som sett genom ett lustigt glas. Eller som i en dröm... Allt flyter ihop. Drar sig samman. Var slutar huset och var börjar skogen?

Till och med de varmt lysande fönstren med sina lampor blir underliga i denna dimma. Overkliga. Lite skrämmande istället för varmt välkomnande. De ensamma gatlyktorna ser ut att spruta ut ljus... tanken går till en gatlyktsdusch.

Jag drar för persienner och rullgardiner och stänger den dimmiga världen ute. Tänder ljus inne och kryper ner i sängen under duntäcket. Flera kuddar bakom ryggen och en god bok gör nytta. Ögonen blir trötta och jag lägger mig på mage för att sova.

Så kommer en ny dag. Fast jag inte tror det. Jag tror att det fortfarande är natt när jag vaknar i den grå dagern.

Kan ingen rädda oss från denna dimma?

© Snöprinsessan

Vintervackert

I dag var en sån där dag
då jag mött ett vackert ansikte i spegeln
då glädjen lyste ur mina ögon
ett litet leende spelade på mina läppar

Idag var en sån där dag
då hjärtat dunkade lite extra
då jag hade kunnat ta hela världen i min famn

Ett av universums små mirakler

Idag var en sån där dag
då livet lekte en stund
då min lyckliga stjärna lyste klar och ren
ett litet mirakel i ett människoliv.

© Snöprinsessan 2005-01-31

Osynlig

Här är jag
Ser du mig
Mitt framför dig

Jag vill att du ser mig
Att du talar till mig
Inte behandlar mig som luft

Här är jag
Ser du mig
Mitt framför dig

© Snöprinsessan 2004-01-28

Staket

Var börjar jag...
och var slutar jag?

Finns det någon skiljelinje mellan det inre jaget och det yttre...

var går den i så fall?

© Snöprinsessan 2004-12-18

Vinterns härskare

Kölden härskade...

värmen var dess tjänare...

tjänstefolk har alltid fått hålla sig i bakgrunden.

Låt inte kölden härska för länge. Fram för lite frihet för tjänstefolket. De vill inte vänta till våren...

© Snöprinsessan

Novemberläsning

En skön bok är en verkligt god vän.

Den är tyst och talar bara med skrivna ord som jag kan läsa precis när jag vill. Ibland är det även bilder som jag kan titta på och drömma mig bort.

Texten för mig vart den vill och jag följer så gärna med.

Helst ligger jag i sängen eller bakåtlutad i min fåtölj och reser därifrån med bokens hjälp land och rike runt.

Tänk så mycket jag upplevt genom alla de tusentals böcker jag läst. Och vad jag kommer att uppleva genom de åter tusentals böcker jag tänker läsa...

Rik. Det är vad jag är. Rik på upplevelser, genom att bara sitta eller ligga och läsa. Fantastiskt. Det hårdaste arbete jag gör för att resa på detta sätt i fantasin är att vända blad.

Rik. Det är vad jag är. Rik på ord och meningar. Rik på fantasi och upplevelser. Rik på historier. Både fantasihistorier och verkliga. Härliga böcker, massor med böcker, för alltid böcker.

Läs en bok och upplev med mig.

Du behöver inte köpa en enda bok. Gå på biblioteket och låna de böcker du gillar. Än så länge är det gratis att låna på biblioteken. Tack och lov!

Nu ska jag uppleva... jag tar min bok och går till sängen.

Godnatt och trevlig läsning önskar jag er!

© Snöprinsessan

En ängels hand

Handpåläggning kan vara på flera sätt.

En smeksam hand mot kinden. En lätt strykning över håret. En uppmuntrande klapp på axeln. Eller den ömsinta handen på din rygg.

Eller en skön sval hand på din febriga panna. En varm mjuk hand som värmer dina blåfrusna fingrar.

En hand som kärleksfullt stryker bort ditt onda. En hand som helar...

En hand kan göra så mycket gott.

Och så mycket ont...

låt inga onda händer röra dig. Låt bara de ömsinta händerna röra vid dig. Bara de händer som känns bra.

© Snöprinsessan

Blunda för vintern

Innanför dina slutna ögon kan du vara vem och var du vill. Dina inre ögon ser lika bra som de du har slutit.

Bara fantasin sätter stopp för vad som kan hända innanför dina ögonlock. Och låt inte fantasin stoppa dig. Leta inom dig efter de fina bitarna och de fina minnena. Leta efter den du är och vill vara. Leta reda på var du är... på en solig varm äng mitt i vintern... i hängmattan mitt i snöstormen... badande i ljumt sjövatten medan isen ligger tjock. Det är bara fantasin som stoppar dig. Eller brist på fantasi...

Fantasin är ett förtjusande redskap. Utan den vore inte jag just jag. Den har givit mig många goda stunder i livet. Den ger mina sinnen vad helst de vill ha. Allt går att göra bakom de stängda ögonlocken.

Stäng nu ögonen och flyg iväg. Jag ser dig och vet att du kan flyga... Jag leder dig. Var inte rädd. Du klarar detta. Jag lovar!

Stäng ögonen och upplev något annat än vardagen. Låt det bli helg och avkoppling bakom ögonlocken. Res dit du vill - fast du bara sitter i din favoritfåtölj, på arbetet, i sängen, vid köksbordet... eller var som helst.

Det är så enkelt!

Nu blundar vi och försvinner. Långt bort!

© Snöprinsessan

Upplysning

För att vara sann mot ditt inre jag och skydda dig mot att bli sårad eller tömd på kraft av andra...

föreställ dig att du är omgiven av lysande vitt ljus.


Ur boken "Boken om yoga"

Vinterblå blues

Blå dagar finns det gott om under vinterhalvåret.
Jag älskar blå dagar. Blå skymningar.

På något sätt finns ett lugn i dessa blå dagar och skymningar. Ett lugn som jag så väl behöver.

Blått är ju en lugnande färg. Det går inte att sticka under stol med...

Blå är mina ögon.
Blå är himlens färg.
Blå är vattnets färg.
Blå är skymningens färg.

En blå känsla sjunger och talar de engelsktalande om. Blues... Man känner sig blå inombords.

Vissa blå färger är så vackra så det går inte att berätta hur vackra de är. Jag bara insuper dem med luften jag andas.

Andas blått.
Andas blues...

© Snöprinsessan

I mörkret är alla katter grå

Mörkret har lagt sig...

men var inte rädda.

Det är inte mörkret som är farligt.

Mörkret har inte gjort någon något ont någonsin. Det är det som finns i mörkret som kan vara mer eller mindre farligt.

Eftersom jag är närsynt och ser dåligt i mörker så har jag låst min dörr för natten. Har du?

© Snöprinsessan

Vinterns listigaste

När du ska lista dina käraste och viktigaste personer i ditt liv...

kommer du då ihåg att skriva upp dig själv på den listan?

Varför inte? Varför glömmer man alltid sig själv. För du är väl den viktigaste och käraste personen i ditt liv.

För utan dig behövde du ju inte de andra.

© Snöprinsessan

Frihet

Känslan är bra. Riktigt bra.

Jag gör rätt. Har tänkt på det så många gånger men bara lagt tankarna åt sidan. Men eftersom har jag blivit mer och mer besluten. Magkänslan har hejat på mig. Själen ville detta. Tankarna likaså.

Och så blev det.

Det känns bra. Jag tänker och tycker och säger som jag vill. Vilken tanke som än ramlar fram så säger jag den. Mycket skönt. Frihet.

Jag som älskar frihet. Kan inte med att känna mig instängd på något sätt. Frihet framför allt. Inga stängsel runt mig, varken synliga eller osynliga.

Frihet är guld värt. Mer än guld, förresten... Lika mycket värt som livet. Guld och livet är inte lika mycket värda... guldet kan jag vara utan. Men inte livet. Jag kan ju inte äta guld och inte dricka det heller. Så varför ska jag anse det som värdefullt. Nej, frihet och livet är det mest värdefulla jag har.

© Snöprinsessan

Vinterfärger

Följ ditt hjärta och du kommer rätt.

Hjärtat ljuger inte. Det berättar om vem du verkligen är, inte vem någon annan har bestämt att du är.

För här i världen går många runt och är någon annan än sig själv. Mår dåligt och känner sig missnöjda med livet. Inget blir så som du vill och inget känns riktigt riktigt. Du känner dig som en bluff och tror att du ska bli avslöjad när som helst. Att du är sämre än någon annan.

Men så är det inte!

Du är lika bra som någon annan. Ingen är bättre än sin medmänniska. Ok, att vi kan och gillar olika saker, det är inte det som menas med att ingen är bättre än den andre.

Vi är vita, gula, röda, bruna och svarta... men vad gör det? Vi är ju bara människor allihop. Varken mer eller mindre. Ingen ska behöva vara någon som den inte vill. Ingen ska behöva vara illa behandlad och mindre värd. Färg, kultur, tankar, ord... vi är ju ändå bara människor. Små människor som trampar runt ganska oseende på vår jord.

Vissa trampar runt och tror att de gör mänskligheten en tjänst när de gnäller och sårar. Tvärtom! Och i och med det talar de bara om hur små de är själsligt och i tanken. Hur illa de mår. Notoriska sanningssägare är inte mer och bättre än andra. Bara mer snacksaliga. Och till sist orkar ingen höra på en sådan person.

Ditt hjärta mår bra av det positiva och det roliga. Att se att det finns möjligheter. Att inte allt är grått och svart. Världen är full av färger... gå ut och se dem. Öppna ögonen och hjärtat. Då gläds de... och världen blir lugnare.

© Snöprinsessan

Talet om vintern

På den lilla vädringspinnen på väggen utanför mitt fönster sitter den. Trampar lite ovant med sina klor på metallstången, halkar lite. Fladdrar till med vingarna och sitter sedan stilla.

Plirar med nyfikna mörka ögon på mig genom fönsterglaset. Lägger huvudet på sned än åt ena hållet och än åt andra hållet. Pytteliten, men kaxig och nyfiken på vem jag är.

Jag tittar tillbaks med minst lika nyfikna ögon på den lilla gynnaren som sitter där. Undrar vad han eller hon tänker. Om den lilla varelsen tänker...

Då kvittrar den till och rör sig lite där den sitter. Ser ut ungefär som att "ska du bara sitta där, du" till mig där innanför fönstret.

Och jag bara sitter där. Beundrar den lilla filuren som är så vågad. Den vackraste lilla blåmes som talar om den kommande vintern.

© Snöprinsessan

Ulliga mulliga värme

Kryp in i min ulliga mulliga goa vante en stund och värm dig.

Vinden är isande, smiter innanför dina kläder och fingrar på din varma kropp som snart är kall och frusen. Så kryp in i min ulliga mulliga goa vante och värm dig.

Vanten värmer gott i den mest kalla vinter. Från fåren kommer ullen och garnet har jag stickat till en varm och skön vante. Färgen är lite vintrig och lugn. Det passar bra i november månad.

Hela du får plats i vanten. Om du vill kan du snöra åt ovan huvudet för att få det riktigt varmt och gott. I tummen ryms en liten kall vän om du har en sådan.

Kom och värm dig!

© Snöprinsessan

En ros till sister Fairy

Kära sister Fairy

Jag ser dig sitta i min vita soffa med den rosa kudden i knäet. Ser att själen viskar och ropar och är på annat håll...

Sitter bredvid dig till sällskap. Vi behöver inte tala - vi förstår ändå varandras tankar.
Erbjuder dig min varma rosiga fleecefilt att svepa om dig så du inte blir kall där du sitter.

Sitt kvar så länge du vill!

© Snöprinsessan

Vilsen novembervind

Vinden drar vilset genom trädtopparna. Verkar som den letar efter något. Kan det vara lite lugn och ro den letar?

Vinden drar vilset genom min höstliga trädgård. Letar genom de vissna blomstänglar som står kvar mörka och blöta. Hittar inte vad den letar och blåser vidare till bärbuskarna och äppelträden. Söker... söker... lite vimsigt fram och tillbaks. Tvekande...

Vinden drar vilset runt mitt hus. Sökande. Kanske vill den komma in och värma sig lite hos mig. Få en varm kopp te och lite ljus. Få sitta ner en stund och bara vara en liten stilla vind.

Men vinden är rastlös. Den blåser irrande vidare till min granne. Letar och tittar runt i grannens trädgård. Verkar inte hitta vad den letar där heller.

Lilla vind, ge upp ditt letande... det skymmer på och är dags att leta sig hemåt. Gör ett avbrott nu och kom tillbaks i nästa vecka. Du har ledigt till dess.

© Snöprinsessan

Tänd ett ljus

Tänd en lampa
Tänd flera lampor

Tänd ett ljus
Tänd flera ljus

Låt det lysa
Lysa och värma
Mota bort det grå och mörka

När vi inte får en ljus dag från moder Natur så får vi ordna detta själva.

Nu ska jag tända mina stearinljus och beundra dem. Vik hädan mörker!

© Snöprinsessan

Tema Grått

Månaden är grå
Veckan är grå
Dagen är grå

Vädret är grått
med grått regn och grått snöslask
Dagern är grå
Känslan är grå

Lampljuset har svårt att få fäste i allt det grå
Lyser blekt och svagt
Orkar liksom inte

Snart övergår det grå i svart
Eftermiddagen går mot kvällen
Snart mötas de två

© Snöprinsessan

Så ett frö - eller flera...

Nu innan den riktiga vintern sätter in vill jag så flera frön.

Medan jorden fortfarande är en aning mjuk stoppar jag upplysningens frön i mullen. Där ska de ligga och sova till den dag de behövs. Allt för att då kunna växa sig stora och starka till hjälp för mänskligheten.

Sår även medmänsklighetens frön. Gjorde jag rätt skulle jag så dem precis överallt på vår jord. Allt för att få mer empati och medkänsla med de svaga och lågmälda. Medmänsklighetens frön växer flera meter på bara en dag och grenar ut sig yvigare än vad du någonsin anat.

Innan jag slutar skriva vill jag även dela ut varsin magisk blå glaskula för att ge lugn till alla oroliga och oroade. Blått lugnar och minner om vatten och himmel... Tröst och ro för många.

En eldkula vill jag ge till de som bara roffar åt sig och kliver på andra för att sko sig själva. En brutal och påminnande eldkula som gör att ingen glömmer sig igen och gör samma sak om och om.

© Snöprinsessan

Röst i mörkret

Vad säger din inre röst?

Har du lyssnat till din inre röst på senare tid... eller tystar du den och föredrar att inte höra vad den säger?

Den inre rösten är ingen som snackar dumheter i ditt huvud och som du ska vara rädd för. Den är inte röster i huvudet. Den inre rösten är den som pladdrar inom dig. Inte den röst du pratar med i munnen på andra.

Hörrö inre rösten, ska vi ta ett snack nu... bara du och jag?

© Snöprinsessan

Attack i skymningen

När det skymmer på kommer de i samlad tropp, anfaller på bred flank.

Smått aggressiva och påträngande, stora, blöta och slaskiga.

Flinga för flinga bankar mig i ansiktet och mot kroppen, vildsinta i sina anfall. Jag har inget att sätta emot och får försöka ta mig hemåt så gott det nu går. Slirande på det hala och smetiga underlaget ser jag till sist hemmets dörr och kan andas ut.

Det är oförskämt att hoppa på folk så där i mörkret...

© Snöprinsessan

Skrivet i snön

Kära sister Fairy

jag hör dig
fast orden inte hörs
jag fyller din själ
med glädje och ork
lättar på saknaden
och ger dig mening
låter dig känna livet
mycket mer liv

Välkommen tillbaks på min soffa!

© Snöprinsessan

Känsla för snö

Jag känner doften av snö
En alldeles speciell doft som bara snö har

Ibland magisk och underbar
ett stilla snöfall med stora vackra flingor

Andra gånger bara trist och tråkig
snöstorm och blötsnö som packar sig hårt

Snö har sin egen doft
Liksom alla vi människor
Var och en sin egen doft
Som en signatur

Min signatur är
vanilj, mysk, ros, ryskt te och orientens kryddor
ibland snö

Hur är din signatur?

© Snöprinsessan

Frostkänslig

Rätt känsla betyder mycket.
För att inte säga massor.
Eller allt...

Rätt känsla kan vara magkänslan.
För varför skulle inte magen ha rätt?

Rätt känsla kan vara fingertoppskänslan.
Du vet ju hur känslig du är i fingertoppen. Tänk på sticket i fingret så minns du.

Rätt känsla kan vara intuitionen.
Jag tror benhårt på intuition... känslomänniska som jag är.

Har jag inte fått den rätta känslan så känns det inte bra. Vitsigt kan man uttrycka sig så. Känslan kommer på millisekunden... rakt in i mig. Den går knappt att skydda sig mot. Så snabbt går det.

Känslan darrar och vibrerar i luften. Jag känner den med hela kroppen, andas den. Oavsett om den är positiv eller negativ. I varje por slinker den in och förpestar eller gläder.

Snabbt kan jag scanna av omgivningen och vet på ett ungefär vad som skett. Detta är både underbart och ett problem. För med denna förmåga kommer även andras problem lite att hamna på mig. Detta eftersom jag känner det i luften.

Men...

förmågan kan även göra att jag hinner dra mig undan där det inte känns bra. Att jag kan låta bli att bli inblandad i det jag inte vill vara inblandad i. Så då blir det i alla fall positivt till slut.

© Snöprinsessan

Lite snö i kronan

Som ett stort träd
mot den höga himlakupan

Som trädets yviga krona
rik på grenar och kvistar

Som grenar och kvistar
i mångfald sträcker sig mina tankar
åt alla väderstreck

Likt trädet har jag kronan uppåt
och minst lika många tankar som alla små grenars antal
vilt spretande åt alla håll

Lite snö i kronan
gör inget för tankeverksamheten...

© Snöprinsessan

Skymningsprat

Lägg dig på soffan här
Jag har tid att lyssna på dig en stund

Vi behöver inte tala högt
det räcker att viska om du vill

Berätta om dina tankar
låt mig veta hur du ser på världen
hur du tänker och funderar
fantiserar

Visa mig din själ
och jag ska visa min

© Snöprinsessan

Hästvintermagi

Jag vill ta en ritt på den magiska hästen över tak, tinnar och torn.

Låta fantasin leda mig
ge mina ögon något nytt att se.

Vinka till de små människorna som förfäras över mina och den magiska hästens krumsprång högt där uppe under himlen.

Långt senare vill jag återvända uppfylld med än mer ord och fantastiska berättelser, med sinnet fyllt med de mest underbara ting.

En dag har jag hittat hästen och ni kan se mig mot himlens blå kupa där jag dundrar fram.

Bli inte rädda...

© Snöprinsessan