Under natthimlen befinner jag mig.
Många gånger har jag befunnit mig där. I tankar och i känslor är jag där ofta. Lyssnar på den sällsamma musik som finns ute i rymden under och bredvid stjärnorna.
För där finns den vackraste musik en människa någonsin kommer att få höra. Änglakörer låter som pubertetsynglingar jämfört med musiken bland stjärnorna.
Det går alldeles utmärkt att befinna sig långt uppe under natthimlens täcke. För kommer man tillräckligt långt ut i rymden så upptäcker man att den är ett mörkt täcke med fullt med hål i.
Hålen har de busiga änglarna stuckit i täcket med en tjock stoppnål. Genom dessa hål syns de tända stearinljus änglarna lyser sig med där uppe. Det är så vi tror att det finns stjärnor.
Musiken finns där uppe trots att det bara finns ett täcke med många hål i. Riktigt hur musiken kan vara där har jag inte koll på. Men den finns. Jag vet det - för jag har varit där många gånger. Fler gånger än vad jag kan räkna till. Och det vill inte säga lite det, duktig i matte som jag var och är.
En dag ska jag ta hem lite musik där från rymden... det bör fungera precis som med fildelning. Att jag stoppar in den i datorn och ut kommer musiken hemma hos er alla.
En dag så...
© Snöprinsessan
måndag, november 06, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar