Frostrosor

En dag kommer rosorna inte att blomma längre.

Den dagen kommer närmre och närmre... i samma takt som julen närmar sig.

Frosten målar rosorna vackert dimmiga och länge kan de stå kvar trots kölden. Till sist dukar de under för kung Bores något intensiva kampanj. Men innan dess är de vackra och försöker in i det sista glädja oss med sin skönhet. Det sista som överger rosorna är hoppet...

Men även när rosorna dukat under finns det kvar hopp om nya vackra knoppar. De försvinner inte bara, de bidar sin tid och väntar ut kölden.

För de vet...

att efter köld kommer ljumma dagar åter. De glömmer inte detta faktum.

Vi människor glömmer lätt att efter mörker och kyla kommer vart enda år ljuset och värmen tillbaks. Även om det dröjer ett tag. Men jag lovar er... en dag är rosorna där igen. När ni minst anar det har de återvänt för att förgylla vår vardag.

I mörkret drar vi oss nu till minnes värme och rosor och bidar vår tid.

© Snöprinsessan