Novemberkännedom

Idag har det kommit till kännedom.

Jag har känslor.

Inte bara ett kallt hjärta. Det känns ljummet. Av någon anledning har hjärtat tinat en smula. Det bultar försiktigt och envist inom mig. Pockar på uppmärksamhet där i det dunkla. Små livstecken.

Allt bara på grund av en låt.

Tankar och känslor rasar över mig. Jag som var så tom och frusen. Känslor som jag inte vetat om att jag har. Som jag glömt bort. Totalt glömt. Känner mig som ett barn på nytt. Redo att upptäcka känslor och tankar... ja, hela världen. Hela universum.

Känner för att ta alla i famn. Läpparna ler lite försiktigt. Ögonen glänser lite försynt. Kroppen smakar på känslorna och förvånas. Armarna blir mjuka... kramsugna. Benen dansar lite för sig själva. Hjärtat spritter ystert.

Ljuvliga fenomen.

Jag tror att jag lever. Att jag faktiskt är levande. Jag som haft ett förfruset hjärta och en bedövad själ.

Jag lever!

Men vem ska jag dela den ljuvliga känslan med?

© Snöprinsessan