Frosten målar världen krispigt vit och mjuk. Luddigt och ljuddämpat lever livet vidare.
I vissa fall kan man säga att frosten har taggarna utåt... den frost som står som piggar ut mot omvärlden från det den sitter på.
Frost i själen ger blek och tanketömd människa. Stel och kall vandrar den stackaren fram med oseende ögon och kallt hjärta. Kalla hjärtan är precis lika verkningsfulla som gråstenar. Den enda skillnaden är att gråstenarna befinner sig utomhus.
Kalla hjärtan behöver värmas varsamt med mjuka händer och försiktig beröring. Inga tuffa tag för då spricker det bottenfrusna hjärtat i tusen bitar och så kan ännu en sångförfattare sjunga om detta fenomen.
Bottenfrusna hjärtan behöver mycket kärlek och omvårdnad. Man kan inte snabbtina dem i ljummet vatten.
Frost i själen botas även den med kärlek och omvårdnad.
© Snöprinsessan
söndag, november 05, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar