Nu biter frosten igen frost, så vackert
och parkerna brinner som eld lönnarna
Och himlen över Västerbron så hemma
är gaslågeblå nu ikväll gaslågeblå, vackert...
Jag ser ut över stan längtar efter att se ut över hustaken
du är där nånstans jag vet ju det
Ensam eller kanske i en annan mans famn
Ett hår som kastar till kunde vara jag
i vimlet utanför en affär
Jag har sett det några gånger nu
men du är inte där gråter en skvätt
En doft går genom rummen mmm...
en röst i en biosalong en röst jag inte glömmer
Ett brev som aldrig kommer längtan
En radio, en sång minnen väller upp
Jag längtar inte längre efter att ha dej här ibland
men jag saknar dej verkligen saknar
Som om min själ har gått ifrån mej så sant, så sant
för att vara hos dej jag hoppas att själen är hos dig
så saknar jag dej ja, så saknar jag dig
Jag önskar att jag aldrig
hade träffat dej där ångrar mig inte
Såna som vi vet nog inte vad kärlek är nej
men jag saknar dej och jag saknar dig
Nu lyfter man båtarna ur kanalen jag ser det
Snart fryser fjärden här till is havet stillnar
Snart sjunker dom här tornen
och taken ner i ett råkallt dis blåkallt dis
Folk därute bryter upp och flyttar in men inte jag
från småstäder, skogar
från tristessens vinande vind
Vi tar oss fram så gott vi kan mmm...
mellan dröm och verklighet ibland flyter dröm och verklighet ihop
Vi blir vad vi väljer vad väljer du?
Vi blir vår ensamhet ledsamt
Jag längtar inte längre efter att ha dej här... jo, ibland
Den här kärleken hänger kvar efterhängsen
som en hemlös hänger kvar i en bar samma tanke
Stolarna på bordet, alla har gått tomt, ensamt och trist
Han sitter kvar där han sitter
som om han inget förstått kanske inte har förstått!
Som om min själ har gått ifrån mej den går och går
för att vara hos dej snart är den framme
så saknar jag dej ja!
Vid ett middagsbord bland folk plötsligt!
i en tunnelbanevagn det kniper i hjärtat
då saknar jag dej tur för dig
Som vintern saknar våren
som den kloke saknar dåren
som en salva över såren
som herden saknar fåren jaa, precis så...
saknar jag dej ja!
När jag känner doften av äpplena
på Södermalmstorg mmm, vilken doft
När jag tyngs ner av en börda
pressas av en sorg
som viskar i mitt öra viska, viska, viska...
att jag varken kan eller vill
älska igen, att min kärlek
inte räcker till den räcker till!
Att jag är död för livet
att det är över och förbi nej!
När jag inte hittar nånting
som jag finner nån glädje i
då saknar jag dej ok
Ulf Lundell & Snöprinsessan
måndag, november 27, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar