Axlarna hängde som grenarna på en ledsen gran.Huvudet såg bara marken.
Innanför ögonen brände heta tårar...
tårar likt de frusna regndropparna på björkens kvistar.
Fötterna sparkade på markens stenar...
stampade i ilska på den oskyldiga marken.
Själen grät... men på utsidan syntes inget.
Precis som vanligt.
Till trollens land förde fötterna mig.
Upp till berget.
Fram till den mossiga gamla tallen.
Vad säger du tall?
Har du några svar?
Tänker du bara tiga du med?
Inget svar fick jag med mig.
Tallen visste inget.
© Snöprinsessan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar