En ny dag stiger upp vid horisonten.
Där havet slutar, längst bort från mig, ser jag solen... nymornad och yrvaken, rödlätt i ansiktet.
Speglar sig i havet som ligger isfritt lojt guppande. Gör en ljusgata ända fram till mig. Rakt in genom mitt fönster. Lycklig är jag som har havet och solen så nära mig.
Några vinterkalla små avlånga moln försöker att dämpa morgonljuset från solen. Men de ska nog inte lyckas med sitt uppsåt. De är för få och för små.
Havet, en av mina alla kärlekar...
© Snöprinsessan
Andra bloggar om: snöprinsessan, ny dag, sol, hav, isfritt, lojt, vinterkalla, moln, kärlekar
tisdag, november 28, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar