Tunn is går jag fortfarande på.
Med försiktiga steg kliver jag mig framåt. Det gäller att inte falla genom den klara tunna isskorpan. Några gånger har jag gjort det. Tycker inte om att göra det. Men ramlade dit ändå.
Med tiden blir isen tjockare... eller om den smälter helt och jag kliver på släta marken. Har inte fattat än vilket det blir... lutar åt att jag står på slät mark. För då jag trott mig stå på marken har jag inte halkat.
Det finns tunn is på så många ställen här i livet. Hur jag än kliver så riskerar jag att kliva fel och ramla i vattnet. Blöt inpå bara huden brännsvider det av kylan. Jag har känt det. Minsann. När jag ramlar genom den tunna isen är jag inte förberedd.
Tunn is finns precis överallt. Jag övar mig att kliva där det är säker mark.
© Snöprinsessan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar