Novembermorgon

Sol i ögonen från solen som just stiger upp över bergskanten vid havet och kikar yrvaket på mig.
Ett par minusgrader och frost ute. Vackert.
Fruktgröt och mjölkkaffe i magen.
Morgontidning i huvudet. Inget speciellt har hänt i min omgivning.

En helt ny dag.
Vad ska den föra med sig?
Kommer det att hända något kul idag?

Tänk att lära sig att varje ny dag är en ny möjlighet. Att jag kan fylla dagen med vad jag vill. Men tanken smiter undan och gömmer sig. Så blir dagen lika trist som vanligt. Hur ska jag förankra tanken längst fram i tankeförrådet?

Tänk att inse att varje ny dag är en möjlighet. Att jag har förmågan att göra och ställa nästan som jag vill med min tid. Att det är jag som bestämmer. Jag är herre på täppan trots att jag är kvinna. Jag kan vara herre ändå... det bjuder jag på.

Varje dag är en ny möjlighet. Nu ska jag minnas det.

Varje dag är en ny möjliget där den kommer alldeles färsk, fräsch och krispig till mig. För varje morgon när jag öppnar mina blå är det en dag som inte varit förut. Alla gamla dagar försvinner eftersom... i det tomma intet. De kommer aldrig tillbaks.

Aldrig någonsin.

Lite ledsamt när jag tänker på alla gamla roliga och bra dagar... men också spännande när jag inser att dagen kan ge mig vad som helst. Att jag kan styra den i mesta mån.

© Snöprinsessan