Vintermåne

Vintermånen tittar storögt in genom mina fyra fönster på sovrumsväggen. Över min dubbelsäng sprider den lätt berusade månen ljuset från sin oval.

Mitt i månskenet ligger jag utspridd över den breda sängen. Månen strör sitt ljus över mig där jag vilar. Även när jag stänger ögonen kan jag se att det är månljus överallt.

Efter en stund känner jag hur månens ljus finns ända längst inne i varje cell, där jag ligger mitt i skenet. Hela jag fylls med månljus. Det är ju det jag lever av...

Länge ligger jag där under månens vackra öga. Lapar i mig månstråle efter månstråle... den ena godare än den andra. Vederkvicker mig. Det blir nästan erotiskt där jag månbadar.

I hela mitt liv har jag varit beroende av månen och stjärnorna. Utan dem kan jag inte leva mitt liv. Det blir i så fall ett väldigt förtorkat liv... utan månmagi och stjärnflirt. Och att ha en stilla flirt med en stjärna kan väl inte räknas som otrohet?

Inte heller att jag ligger under den lätt berusade vintermånen. Jag gör ju inget mer än att beundra det blå ljuset som lyser starkt in i mitt rum... låter ljuset fylla mina celler med kraft och mod. Tittar stilla tillbaks på vintermånen med mina mörkblå ögon. Ögon som fyllts med månljus för att glittra och glimma...

Hela sängen är upplyst av det magiska blå ljuset från vintermånen. Hela rummet lyser... jag lyser.... själen lyser.

Kanske kan det kallas otrohet ändå?

© Snöprinsessan