När det skymmer på kommer de i samlad tropp, anfaller på bred flank.
Smått aggressiva och påträngande, stora, blöta och slaskiga.
Flinga för flinga bankar mig i ansiktet och mot kroppen, vildsinta i sina anfall. Jag har inget att sätta emot och får försöka ta mig hemåt så gott det nu går. Slirande på det hala och smetiga underlaget ser jag till sist hemmets dörr och kan andas ut.
Det är oförskämt att hoppa på folk så där i mörkret...
© Snöprinsessan
måndag, november 13, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar