Dimman gör världen luddig och suddig. Som inbäddad i bomull. Eller som om någon hällt ut minimjölk över orten.Inget har normala skarpa konturer längre. I skymningen ser det ut som i en skräckfilm. Världen blir overklig och underlig. Till och med ljuden förändras.
Dagarna är grå och dystra. Det är som att gå runt i skymning hela dagen. Det blir inte ljust alls dessa dimmiga dagar.
Världen blir på något sätt som sett genom ett lustigt glas. Eller som i en dröm... Allt flyter ihop. Drar sig samman. Var slutar huset och var börjar skogen?
Till och med de varmt lysande fönstren med sina lampor blir underliga i denna dimma. Overkliga. Lite skrämmande istället för varmt välkomnande. De ensamma gatlyktorna ser ut att spruta ut ljus... tanken går till en gatlyktsdusch.
Jag drar för persienner och rullgardiner och stänger den dimmiga världen ute. Tänder ljus inne och kryper ner i sängen under duntäcket. Flera kuddar bakom ryggen och en god bok gör nytta. Ögonen blir trötta och jag lägger mig på mage för att sova.
Så kommer en ny dag. Fast jag inte tror det. Jag tror att det fortfarande är natt när jag vaknar i den grå dagern.
Kan ingen rädda oss från denna dimma?
© Snöprinsessan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar