Lustigt hur viss musik kan ändra sinnelaget i en hast...Det bompar och boppar och jazzar och sjunger och trumpetar och låter lite som fyrtiotal, som jag som inte levde då känner fyrtiotalet.
Jag ler och dansar sittande vid datorn. Gnolar och trallar. Att det är ytterst grått och disigt ute gör inget. Att det regnar gör heller inget. Jag dansar vidare med samma låt på repetition.
Benet stampar takten mot golvet. Till och med själen gnolar och trallar. Och till det kommer den ljuvliga blå färgen på bilden här. Den gör också själen och mig ytterst glada. För vi är så blå som den färgen. Inte politiskt. Jag talar inte om politik. Det gör ingen glad.
Jag talar om mig och bara mig. Här är det jag som bestämmer. Och det oavsett politiskt styre. Så nu dansar vi vidare, min själ och jag. Tralalalala... jazzar och sjunger glatt...
ler och dansar...
Koop - Come to me
© Snöprinsessan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar