Bottenfrusen

Bottenfrusen var jag, det minns jag.

Jag minns även hur jag frös och att värmepannan inte fungerade som den skulle. Många långa dagar var jag bottenfrusen. Ingen kom på tanken att värma mig. Sådant klarade väl snöprinsessan själv. Bra kvinna reder sig själv, vet vi ju alla.

Men... är en människa bottenfrusen så klarar den sig inte själv. Den måste tanka värme och inspiration, kärlek och förståelse från någon annan. Men ingen hade förståelse för det.

Sakta fick jag försöka tina upp mig själv. Bit för bit, en evighet har det tagit. En evighet till lär det ta. Det har de lärde sagt. Och jag har nu förstått det själv. Jag är fortfarande inte helt upptinad.

Isen ligger kvar. Men bottenfrusen är jag inte längre... har börjat tina upp en smula.

Jag tror att jag sätter mig i en gryta med eld under... och så tinar jag lite snabbare. Tror jag...

© Snöprinsessan