Novemberdrömmar

Drömmer om sommaren.

Drömmer...

sitter lutad mot den gamla björkens stam. Tittar upp i dess krona. Ser alla de gröna bladen. De darrar lätt i den ljumma vinden som sakta drar förbi oss två. Min vän, den gamla kraftiga björken.

Det späda gräset är fräscht grönt. Där växer också gullvivor. Små spröda gullvivor. Rosenbusken har ännu inte mer än små, små knoppar som senare ska bli de vackraste rosor.

Jag tittar lite åt vänster och ser det lilla, lilla huset i backen vid vägen upp mot det rätta huset. Det lilla hus där jag sagt att tomten bor. Lite brunrött och slitet, men oerhört vackert.

Tittar mot det stora gamla huset. Gårdens rätta hus. Huset som gått i generationer. Undrar hur många som finns där än idag... fast vi inte ser dem. Hör hur de djur som för många år sedan fanns i ladugården råmar, bräker, gnäggar och grymtar. Ladugården där nu bara svalorna bor, liksom gårdstomten. Ser uthusen och det lilla gårdshuset.

Den ljumma vinden smeker min kind. Ger mitt hår en liten puff så att det rör sig sakta. Jag känner doften av någon blomma... lite kryddigt och oerhört väldoftande.

Fortsätter min ögontur runt min omgivning. Ser horisonten så rak och långt borta. Innan horisonten är den vackra avlånga sjön. Skogen mörk och trädrik finns bakom min rygg. Likaså den vandrande björnen. Rävhonan är ute och letar mat till sina barn. Jag kan se henne smyga runt en bit bort.

Blundar och tänker på inget. Känner hur skönt det är att sitta där lutad mot björkens stam. Den håller på något sätt om min rygg. Ger omtanke och vänlighet. Solen värmer skönt och ger mig snabbt lätt brun ton. Lövsångaren har precis kommit och sjunger för mig. Min kära lövsångare som jag minns från barndomen. Den är en lyckobringare. Men det är det inte många som vet. Känner den svaga doften av vårblommorna. Slappnar av.

Vinden smyger försiktigt på tå runt mig där jag sitter och njuter. Smeker mig försiktigt över kinden. Solen hjälper till med att ge mig värme...

Här och nu finns bara jag, den varma solen och den smeksamma vinden...

Allt annat är glömt och borta.

© Snöprinsessan